Avsked...
Låt oss gå härifrån, min sång; hon hör det inte.
Låt oss gå härifrån tillsammans utan fruktan.
Var tyst, ty sångens tid är över,
Förbi är tingens tid, de kära tingens tid.
Hon älskar inte dig och mig som alla älskar henne.
Och fastän vi som änglar sjöng i hennes öra,
Hon hör det ändå inte.
Låt oss stå upp och gå; hon vet det inte.
Låt oss gå till havet där stora vindar sveper fram
Fulla av sand och skum; här hjälper inget.
Nej, ingen hjälp, ty tingen kan ej hjälpas här,
Och världen den är bitter som en tår.
Och om du skulle visa tingens tillstånd där för henne,
Hon vet det ändå inte.
Låt oss gå hem och härifrån; hon gråter inte.
Vi gav vår kärlek så många drömmar, dagar
Blommor utan lukt och frukter utan växt,
Och sade; tro din skäras skarpa egg och meja!
Men allt är mejat; inga strån finns kvar.
Och vi sådde, fastän sömn föll över oss,
Hon gråter ändå inte.
Låt oss gå härifrån; gå till vila, hon älskar inte mer.
Hon skall inet höra oss, om vi så sjöng om detta,
Och inet se vår kärleks väg, dess sår och stup,
Gå härifrån, låt bli, ligg stilla; nog av detta.
Ett öde hav är kärleken, djup och bitter,
Och fastän hon såg hela himlen blomma ovanför,
Hon älskar ändå inte.
Låt oss ge upp, gå bort; hon bryr sig inte.
Och fastän alla stjärnor gjorde guld av luft,
Och havet såg i rörelsernas första rörelse
en månblomma som renar skummets blommor;
Och fastän dessa vågor svepte över oss och läppar
Stelnade och drunknat hår drogs ner i djupet,
Hon bryr sig ändå inte.
Låt oss gå härifrån, gå härifrån; hon ser det inte.
Och sjung så alla, än en gång tillsammans: helt säkert
Skall hon, också hon, då minnas dagarna och orden,
Och vända sig en aning mot oss, och sucka; men vi,
Vi är då borta därifrån, försvunna som om vi aldrig varit där,
Och fastän alla män som sett, beklagar mig,
Hon ser det ändå inte.
( Algernon Charles Swinburne)
Kommentarer
Trackback
